Utplånandet av en dröm
En samling målningar, skapade ur en känsla av sorg; ett misslyckande att projicera en vision och ge vägledning till dagens generationer; samhörighet och respekt för vad vi har att dela, att bevara och inte som i ett spel förinta utan eftertanke.
Fram till idag har arrogansens och egoismens cirklar aldrig brutits. Den enda skillnaden är på vilket sätt man förstör.
I mina målningar finns betongblock, träfönster, gipsväggar och ansikten. Himlar av färg och grått som representerar att vilken dag som helst kan din värld förändras.
I ett ögonblick av galenskap, orsakat av en febrig tro på att genom vunnen makt kunna göra en människa odödlig, är något de antika gudarna skulle ha skrattat åt. De förstod att inget gott någonsin kunde komma ur det. Och ansiktena av förlorade drömmar och förhoppningar bakom krossade fönsterrutor har aldrig trott på ett behov av att ens utmana tanken.
Den skräck man är beredd att kasta på människor som ingenting annat känner till än det dagliga livet av kamp, små glädjeämnen och sorg, blir lite mer uthärdliga av konstens kontrast på en vägg.
Där finns en paradox i ett komiskt löjligt behov av att överleva; genom t.e.x. ”en flicka med ballong” av Banksy eller en affisch från 80-talsbandet The Cure i ett fönster.
I William Shakespear´s ”Stormen” förstod jag sambandet mellan naturlig förstörelse och det självgoda behovet av att fresta och förinta själva drömkällan för världens överlevnad.
’Our revels now are ended. These our actors,
As I foretold you, were all spirits and
Are melted into air, into thin air;
And, like the baseless fabric of this vision,
The cloud-capp’d towers, the gorgeous palaces,
The solemn temples, the great globe itself,
Yea, all which it inherit, shall dissolve,
And, like this insubstantial pageant faded,
Leave not a rack behind. We are such stuff
As dreams are made on: and our little life
Is rounded with a sleep.
(Prospero, Act 4 Scene 1) William Shakespeare.
Mina målningar i denna samling har inga titlar. Istället har jag använt citat för varje bild, ur William Shakespears “ Stormen”.
Tillsammans kan vi som betraktar, känna en enorm sorg för den framtid som vi kämpat för, så gott vi kunnat, tillsammans.
Vi är inte Jag eller En – vi är inte ensamma
Melanie West mars 2023.